Var ska jag börja……..
Jag och min man har hållit ihop i 14 år, vi har 2 underbara barn 11 och 8, vi har haft det bra för det mesta lite upp och ner som för alla, vi har ju trots allt hållt ihop ett tag
För 8 år sedan kom jag på min man med att ha ett väldigt mycket kontakt med en tjej på sitt jobb, de var riktigt bra kompisar men han hemlighöll detta för mig, men som vanligt så kommer ju sanningen alltid fram. Jag fick reda på detta och han menade då på att de bara var kompisar, hon hade även en kille. När jag frågade varför han inte berättat något eftersom de ”bara” var kompisar kunde han inte svara på det. Hela slutade med att de mer eller mindre sa upp sin bekantskap och slutade pratas vid. Livet gick vidare och med det åren, och jag förlät och lärde mig lita på honom igen.
Så gick min pappa bort sommaren 2010, vilket ledde till en riktigt jobbig period för mig, känner själv att jag ”stängt” av mycket men jag har hela tiden känt att det varit jag och min man mot världen, han har funnits där som min klippa.
Våren kom och jag kände mig mycket bättre, sommaren lika så och vi har haft en riktigt bra sommar. Så i slutet av augusti skulle han iväg på ett event med jobbet över helgen. Han åkte och kom hem och hade haft det bra, inget märkvärdigt. Dagarna började gå och jag upplevde att han blev lite deprimerad, en höst depression antog jag.
Så i oktober, kommer inte riktigt ihåg hur det hela började men då talar han om för mig att han tycker vi ska göra saker var för sig, vi har alltid lagt pengar på gemensamma semestrar, som för mig varit självklart och det trodde jag det även var för honom. Vi har olika intressen så vi gör saker på var sitt håll också så jag fattade inte vad han menade. Det blir inte bättre mellan oss, utan jag känner hur vi glider mer och mer isär. Tillslut frågar jag honom hur han vill ha det, om han har träffat någon annan osv. Till svar får jag bara att allt är tråkigt just nu, jobb, fritid, hemma inget känns roligt men att det inte är något annat utan det går säker över.
Vi fortsätter och dagar blir till veckor, månader och jag känner att det är något som inte stämmer. Så kom nyårsafton, vi var på fest hos grannen och huxflux får han väldigt bråttom ut men en gemensam manligvän för att snacka, jag tänker inte så mycket på det men ska jag hem en sväng och då kommer den manligavännen gående utan min man och när jag frågade var han var hade han inte en aning. Jag går in och kommer ut igen och då står min man i gathörnet och pratar i mobilen och får väldigt bråttom att lägga på. Jag konfronterade honom direkt och frågade vem det var, en kompis från jobbet fick jag till svar, ring upp igen då sa jag men det gjorde han inte. Nyårsdagen kom och när han vaknat gick han ut för en promenad och kommer hem och säger att vi kan prata nu. Det visar sig att det var en tjej han prata med dagen innan, en tjej han träffat på eventet han var med på jobbet i augusti och att de haft sms och telefonkontakt sen dess och att det bara är kompisar. Vi pratar igenom det hela och han vill fortsätta ihop, han älskar mig osv. Vi pratade mycket om ärlighet och att vi måste prata och var ärliga med varandra om vi överhuvudtaget ska ha en changs att ta oss igenom detta. Jag förklarar och talar om att jag måste känna att han älskar mig, att han måste anstränga sig för att visa det för mig. Så kommer denna underbara vecka och jag får reda på att han igen har ljugit för mig, denna gången om pengar. Han bedyrar återigen att han älskar mig och vill fortsätta med mig. Jag älskar fortfarande honom trots allt men har stängt av väldigt mycket av mina känslor. Jag idiot förkarar mig själv som överhuvudtaget funderar på att försöka igen, vet inte riktigt vad jag ska göra, säga. Jag vill ha tillbaka det vi hade men som det är nu litar jag inte på honom alls och det måste jag ju göra.
Om någon orkar läsa detta och har synpunkter, förslag, åsikter, varit med om något liknande och vill dela det med mig så är det uppskattat.